I vanliga fall spelar vicepresidentdebatterna inte någon större roll. Den här gången känns det annorlunda. Obamas fatala förevisning i debatten förra veckan har ändrat kampanjens dynamik totalt. Romney knappar in på alla fronter och han är plötsligt ledig och avslappnad inför publiken. Romney har momentum och Obamas anhängare skrämselhicka. Det är dags att släppa lös Joe Biden. Mannen som är känd för att inte skräda orden. Mannen som är känd för sina grodor. Mannen som ibland kallats den ”fulla onkeln”.
http://politicalhumor.about.com/od/joebiden/a/bidenisms.htm
Oftast har Obamas folk fått be Biden hålla tand för tunga för att inte skada presidenten. Nu är det annorlunda. President Obama sa igår att han var för artig i debatten mot Romney. Biden kommer knappast att göra samma misstag. Ändå får han inte verka desperat och för aggressiv. Paul Ryan är intelligent och lugn. Han kan sin substans och kan slå tillbaka.
Där Obama bär professorstämpel, döljer Bidens kostym en svärande bilmekaniker med skit under naglarna. Han är en av Senatens ”fattigaste” medlemmar. Redan för fyra år sedan var det hans uppgift att locka över den vita arbetarklassen. Idag behöver han övertyga över socialklasserna att Obama-Biden fortfarande har något att ge det amerikanska folket.
Som politiker är debatten en av hans största politiska utmaningar. I det ”riktiga” livet har han varit med om värre. 1972, några veckor efter att Biden valts till Senaten för första gången, omkom hans fru och ett år gamla dotter i en bilolycka. De två äldre sönerna togs in på sjukhus i kritiskt tillstånd. Han övertalades att inte avstå sin plats i Senaten, men han svor att åka hem med tåg, en och en halv timme till Wilmington, varje dag för att vara med sina överlevande söner. För det åtnjuter han stor respekt bland det amerikanska folket.
Också president Obama hyser respekt för Biden. Han har gett honom en viktig plats i Vita huset, och Biden har tackat med en orubblig lojalitet. Nu behöver Obama en tjänst till. Lappa chefens miss.