Man kan blunda för faktum och istället fokusera på de pågående basketfinalerna. Det går att stänga ut bruset och bara läsa tidningsledarna om Tea Party-rörelsens oväntade framgångar. Det är till och med möjligt att vända bort blicken och istället glatt stirra upp mot himlen för att se sin 90-åriga far segla ner i en fallskärm, som George W. Bush gjorde på torsdagen. Det går att göra allt detta, men bara om man medvetet vägrar se sanningen i vitögat. Vill man däremot vidkännas realiteterna kan man inte undvika frågan om varför 4489 amerikanska soldater skulle mista livet, varför tiotusentals behövde lemlästas, varför tusentals drevs till självmord och många fler till psykiska problem. För att inte tala om de ännu betydligt större irakiska uppoffringarna. Det kan väl inte ha varit för att införa direkt och odemokratiskt Iranskt inflytande i Bagdad eller för att bereda mark för islamistiska extremister med nolltolerans för mänsklighetens mångfald? Det var det knappast, men icke desto mindre är det där vi befinner oss just nu. Ingetdera fanns i Saddams Irak före kriget. Skulle jag vara amerikan skulle det vrida sig i magen på mig av olust. Det gör det fast jag inte är det. Det humanitära priset för en moraliskt rättfärdig insats kan vara högt men oundvikligt och på något plan acceptabelt. Det humanitära priset för ett moraliskt förkastligt krig på falska eller åtminstone tvivelaktiga grunder som dessutom inte leder till den frihet man utlovat, är outhärdligt. Efter sitt presidentskap sa George W. Bush att historien får bedöma och betygsätta hans politiska arv. Just nu, med segerrika extremister på marsch mot Bagdad ser beslutet att gå i krig mot en nation som inget hade med 9/11 attackerna att göra sämre ut för var dag som går. Och tror någon på riktigt att samma utveckling inte är möjlig eller till och med sannolik när USA drar sig ut ur Afghanistan om några månader.
Skulle kanske vara nyttigt om bloggaren lärde sej lite Engelska, så bloggarna skulle vara mindre verklighetsfrämmande. Bush har inte varit president på 5 år, så fiaskot i Irak kan skyllas på hans efterträdare, som emot militärens rekommendationer drog bort styrkorna. Kriget var ju vunnet när Obama blev president, och Malaki som Obama nu vill kasta ut var vald i ett demorkatiskt val.
Moin Timo,
Ingen anser att väl att Saddam var en man som förtjänade att sitta kvar vid makten, eller att han var bra för folket, men man kan nog, anser jag, mycket väl grubbla över det groteskt ironiska i att miitantta islamister nu har ett starkt fotfäste i Irak och att Iran har ett starkt inflytande i Bagdad. Kriget gjorde med andra ord Irak till ett för USA betydligt med hotfullt ställe. Den insatsen tillägnar jag Bush inte Obama. Du kanske vet också att det inte var Obama som drog bort alla trupper utan Maliki som vägrade underteckna avtalet som kunde ha möjliggjort att en lite amerikanskt styrka skulle ha stannat kvar. Jag är ocksp medvetn om att det sägs att Obama inte gav allt i förhandlingarna. Det sägs också att Maliki fått order från Teheran att inte godkänna avtalet. Vem vet hur det riktigt var. Men skulle en liten amerikansk styrka ha kunnat stoppa extremisternas framfart nu? Undrar just.
Tack hur som helst för att du skrev.
h Juri