Richard Nixon borde aldrig ha gått med på tv-debatten – den genom tiderna första mellan två amerikanska presidentkandidater. Han hade nyligen varit sjuk och intagen på sjukhus. Han tackade nej till smink, och under strålkastarnas gass verkade han blek och svettig. I den andra stolen satte sig den ungdomliga och karismatiska John F. Kennedy, som genomfört delar av sin debatt-träning under solen på hotelltaket i Chicago. Solbrännan stärktes av den extra färgen som hans Addisons sjukdom gav ansiktet. Steroiderna han tog för sina ryggproblem fyllde i sin tur kostymen lite extra. Inget substansmässigt märkvärdigt hände i diskussionen, men tv-tittarna ansåg att Kennedy vann debatten, medan radiolyssnarna flaggade för Nixon. I september 1960 hade redan 88 procent av amerikanerna tv och med den exponeringen var loppet kört för Nixon.
Idag, 34 televiserade presidentvalsdebatter senare, står det klart att debatter sällan avgör presidentvalet. Kennedy och George W. Bush är de ända som lyckats vända ett underläge före debatterna till en seger på valdagen.
När Mitt Romney ikväll greppar podiet i debatten med Barack Obama är hans utmaning med andra ord styv men inte omöjlig. I nationella mätningar ligger Romney en hårsmån bakom Obama. Inom felmarginalen, men konsekvent bakom. Det mest oroväckande är att de avgörande vågmästardelstaterna lutar allt starkare mot presidentens håll. Romney behöver med andra ord en ”game changer”. Han behöver en debatt som vänder den negativa trenden. New York Times rapporterade nyligen att Romney övat in en rad giftiga kvickheter att attackera presidenten med. Dom behövs. Frågan är bara vad de ska handla om.
1. Den svaga ekonomin har Romney redan försökt rida på, men med mindre framgång än hans strateger hade väntat sig. I själva verket har folkets förtroende för Obamas sätt att hantera ekonomin stärkts, inte försvagats, på sistone.
2. Med det eldfängda läget i delar av den muslimska världen, och attacken mot det amerikanska konsulatet i Benghazi, har Romney vädrat utrikespolitisk morgonluft. Men när han gick till verbalangrepp mot presidenten innan elden slocknat i Benghazi och dammet lagt sig i Kairo, såg han ut som en liten politiker ute efter små politiska poäng. En amatör.
3. Han kan försöka än en gång understryka den kompetens som han visat i affärslivet och som enligt honom saknas i vita huset. Fast det kommer att låta ihåligt efter att allt fler konservativa kommentatorer ifrågasatt kompetensen i hans egen kampanj. En av de kändaste, Peggy Noonan, kallade kampanjen en rullande katastrof i sin kolumn i Wall Street Journal.
4. 60 miljoner amerikaner väntas ratta in debatten. Men amerikanerna känner Romney redan. Han gick ett tjugotal TV debatter i primärvalet och hela partikonventet var designat att visa upp den riktiga Romney för amerikanerna. Framgången uteblev då, skall den komma nu?
5. Det klart positiva för Romney är att han nu får en chans att stå sida vid sida med presidenten. Han får gå en match i tungviktsklassen. Han får sin del av presidentsauran över sig. I vintras decimerades han i debatter med diverse clowner och pizzakungar.
Hur det än går och vem som än vinner..att det inte blir utseendet eller det uteblivna sminket som avgör den här gången torde vara klart.